Hela jävla systemet

Ulf Karl Olov Nilsson anmelder Ofte stillede spørgsmål Litlive her:

———-

HELA JÄVLA SYSTEMET

Det finns färre ord än det finns ting att beteckna, påminde en gång Michel Foucault, och detta gör att orden blir en mötesplats mellan vitt skilda drag hos världen och öppnar för flera läsningar av samma ord. Christian Yde Frostholms Ofte stillede spørgsmål består av 74 sidor found text, det mesta sannolikt hämtat genom olika sökmotorer på webben, där åtminstone två läsnivåer omedelbart inställer sig, den första mer “naiva”, ursprungliga utsägelsepositionen, och den andra – författarens – översatta, överförda, överförflyttade, laborerade, manipulerade. “Livet inviger blott ett litet fåtal i det, som det gör med dem”, för att tala med Pasternaks Ljuvers barndom. Frostholms dikt blir på samma gång hans verktyg och hans argument; det anrättade språk han presenterar är en organiserad destruktion av våra språkliga vanor och därmed också av våra mentala vanor. Ibland blottställs också drastiskt själva metoden som ett slags google-poesins Verfremdung: “Det du søgte eksisterer ikke.” och “Hej, Abul-Husayn (Hvis du ikke er Abul-Husayn, klik her).”

Rent tematiskt börjar det ryckigt, hackigt, nervigt och lite lustigt när sökordsfiskade yttranden sidställs och (ibland) versbinds längs samma raka vänstermarginal, yttranden som har det gemensamt att de både är tillräckligt lika och tillräckligt olika (tillräckligt homo och tillräckligt hetero) för att de ska tala till varandra: sexspalternas och dating-industrins egocentriskt ynkliga mänskligheter, namnet “Keikos” denotation, substantiven “kærlighed”, “mand”, “bøsse”, frågeorden “hvad”, “hvordan”, “hvorfor”, pronominet “jeg”. Det är överraskande, smart, indiskret.

Vil du gerne have rettet dine tænder?
Er det en god idé at holde to juleaftner?
Ville du overvåge din kæreste hvis kontrollen ikke kunne spores?
Kunne du finde på at emigrere?
(s. 14)

Men ju längre in i boken man kommer desto hårdare tvinnas diskurserna kring den könsliga ordningen. Det blir mindre komiskt, allt våldsammare och riktigt, riktigt bra dikt:

Hvis en mand har samleje med sin fars hustru.
Hvis en mand har samleje med sin svigerdatter.
Hvis en mand har samleje med en mand
som man har samleje med en kvinde.
Hvis en mand gifter sig med en kvinde og hendes mor.
Hvis en mand har sexuel omgang med et dyr.
Hvis en kvinde kommer noget som helst dyr nær
for at det skal parre sig med hende.
Hvis en mand gifter sig med sin søster
hvad enten det er hans fars eller hans mors datter
og ser hendes køn og hun ser hans.
Hvis en mand har samleje med
en kvinde med menstruation og blotter hendes køn.
Hvis en mand har samleje med sin tante.
Hvis en mand gifter sig med sin brors hustru.
(s. 67)

Frostholms dikt är inte mimetisk och den undervisar inte; snarare riktar den ett skarpt vitt ljus mot den talande just i det nakna ögonblick vi kan konstatera att yttrandet inte döljer något dolt budskap, att det rentav inte finns någonting alls där förutom det sagda. Men samtidigt finns det just i diktens transparens en dimension av trots; det är individens revanschistiska uppgörelse mot hela jävla systemet i hela jävla systemet. En uppgörelse medelst friläggning. Och den gör det möjligt för läsaren – åtminstone för den här läsaren – att för en stund avreagera sig, att liksom melankoliskt garva och på en och samma gång se och glömma det rent bedövande allvaret i diktens förutsättningar.

Ulf Karl Olov Nilsson